lördag 25 september 2010

Vila i frid min lilla prins

Det var en jobbig dag igår och det kommer att vara en jobbig tid framöver.
Jag kan inte förstå att du är borta. Jag sitter här och väntar på att du ska komma in i mitt rum och säga mjau. Hoppa upp i mitt knä och värma mig. Jag fryser utan dig.
Tårarna börjar rinna längs mina kinder när jag inser att du är borta. Du fanns alltid här för oss. Du kunde lysa upp ett helt rum med din charm och du gjorde mig alltid glad!
Jag vet att du mår bättre nu. Du fick leva ett långt och lyckligt liv. 15 år. Våra vägar har nu skilts åt, men jag kommer aldrig glömma dig. Aldrig. Du kommer alltid vara min lilla prins och du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Där har du en väldigt speciell plats, som ingen kan ta ifrån dig. Jag älskar dig!
Vila i frid! Farväl.

Inga kommentarer: